Månadens dikt

Oktober månads dikt

Skyarna flockas så trista

Skyarna flockas så trista
fjärran kring vikar och sund,
hotande gå de och brista
långsamt  i kvällningens stund.
Landet där kyrkorna glimma
mörknar i tigande timma,
nu har jag kastat mitt sista
nät över Sigvaldagrund.

– Sången som stiger i natten
enslig på villande stig,
långt över böljande vatten,
sången  är endast om dig.
Land, du som lärde mig sjunga
visorna tonande tunga,
sången som stiger i natten
är endast, är endast om dig.

Ur Hemfärd, 1923

September månads dikt

En värld

Sädesfältet hyser en blommande värld
och en djupens ro i sitt böljande hav.
Strömmarna och deras oro äro blåstens nycker
som förnimmas endast i ytan,
i åkervindans klockspel och i axens svaj,
medan riddarsporrarna – de klart blå –
frodas stilla i tystnaden  på djupet.

O, barndomens riddarsporrar i rågens halm,
mörkt skimrande i aftonljuset,
när lien fullbordat sin dag
och kärvarna samlats!
– Minnesbilder
som ingen betraktar mer

Ur Aftonens murar; Frosttid

Augusti månads dikt

Tröst

Tröst,tröst!
Ja vad är tröst?
-Om du mig helt
förlåter.

Då släpper trycket
i mitt bröst
och jag är lycklig
åter.

Ur Anteckningar III

Juni månads dikt

Sagonatt (Dikten finns tonsatt av Jan Ekedahl)

Nu speglar källan björkarna i nyckelblommans land
vid sommarnattens ny som skiner över hav och strand
och fager rosenbusken står till bröllop högtidsklädd
och liljan drömmer brudnattsdröm vid källans blomstterbädd.

Spirean skänker nu sitt mjöd åt vide och viol
och bäckar spelar bröllopsskål som polska från fiol.
Men tyst är björkens sus och tyst är vindens melodi
och sval av dagg och doft det går en sagonatt förbi

Maj månads dikt:

Marken ger
Du stiger ur majvivornas hav.
Svalkad av dess vågor
håller du markens skönaste skimmer
i din famn.
Axagen breder sin mullbruna
fägring för dina fötter,
och videts sångare sjunger
dig fram på den sanka ängen.
– Du gav marken din kärlek,
och marken belönade dig
likt den legendens Maria,
som gav majvivorna sitt namn.
Och dock är du bara
en fattig åkerbrukares kvinna,
som går hem i aftonen
från sina värv.
– Hur kunde den hårda jorden
belöna din kärlek,
att du kunde gå jäktets vägar
doftomfluten och skimmerkrönt?

Ur Aftonens murar,1968

April månads dikt:

Undar lindi

Kimbar sylvarkluckar veikar naud u skam.
Gadru – gildar kune- kummar gatu fram.
Stillar för dei laisne sum i mörkre var.
Hailar sma u svage –Aldri sum i ar
kimbar sylvarkluckar,
sylvarkluckar gar,
u ynskefäugel singar i lindi.

Ur Gutniska dikter, 2:a upplagan, 1961

Ordförklaringar enligt Gustaf Larsson:
Kimbar: kimmar
Sylvarkluckar: snöklockor
Laisne: ledsna
Hailar: helar
Ynskefäugel: önskad fågel

Mars månads dikt:

Inför vårljuset

Inför vårljuset fäller slånen sina vapen.
Våren breder vita slöjor över deras spjut.
Fältsipporna öppnar sina kalkar.
Fingerörtens stjärnögon glänsa.
Skönt är att gå de gamla vägarna över burgen.
Gården ligger nedhukad under sina trädkronor,
omsvept av ett skirt skimmer
från bristande knoppar.
Bortom synranden närmar sig aftonen.

Ur Aftonens murar, 1968

 

Februari månads dikt:

Språket

När den moderna tekniken
och en skrämmande välfärd
hotar lamslå gemenskapen
med vår gamla kultur
och känslan för eviga värden
går förlorad – flyr jag
till Gutasagans språk.

Ursprung och moder
till vår egenart,
må din röst få leva
på generationernas läppar
till tidens slut!
– Har något land
ett dyrare arv än språket?

Ur diktsamlingen Utanför

Januari månads dikt:

Den tiden

Den tiden som hette
Förnöjsamhet,
Den tiden som hette
Försaka
-hur vore det
-mitt välfärdsland-
att få dessa tider
tillbaka?

Ur Tillflykt, 1963

December månads dikt:

Vid brunnen

När mina fötter vidröra de urslitna
gångflisorna som leda till brunnen
– gårdens medelpunkt –känner jag
de gamles glädjeämnen och vedermödor
gå som strömmar genom min kropp.
Ett skimmer av blåa örter i gräset
påminner om trohet.
De solomflutna popplarna
vars kronor dallra i en svag vind,
förvandlas i min dröm till svarta skuggor
i ett vinterland.
Tidigt om morgonen flödar
ett blekt lyktsken ut över drivsnön
där gården ligger nersänkt.
– Staffan vattnar sina ök.

Ur Aftonens murar, 1973

 

November månads dikt:

Skogskyrkogård

Det tog ett årtusende
innan forngravarna på den öppna strandvallen
hunno in i skogsdjupet
-de otympliga stenblockens vandring
från havet till revlummerns rike.
Hur krönes ej slutmålet av frid,
hur blommar ej ljungen,
hur sjunger ej skogssuset
kring förfäders vila!

Dikten finns i Aftonens murar från 1973.

 

Oktober månads dikt:

Utdömt

Från ditt ödsliga gårdstun kan du se
koltrastarnas skytteltrafik
genom de höstgula askkronorna,
vars strida bladregn just nu
faller till marken –
detta gamla utdömda skådespel
är alltjämt en vederkvickelse
för din själ.
Du älskar hösten.
Hösten älskar dig

 

Dikten är hämtad ur Vägen och Gustaf Larsson Dikter

 

September månads dikt:

För några minuter

Sedum, timjan och vildros
blommade här.
Annars grå lav, armod,
nakna hällar och skär.
– Då får du syn på blåelden
– och väderkvarnen är där.
Plötsligt för några minuter
håller du heden kär,
ser du hur sjufaldigt skön
den ödsliga strandheden är.

Dikten finns i Tillflykt, Aftonens murar, Gustaf Larsson Dikter

Augusti månads dikt:

Skördetid

I vinddraget fjärran mot väster,
mot aftonskyn
sig kvällsvardsröken ringlar,
och skuggorna skymma dagen
vid skogens bryn.

En ensam bjällra pinglar
där fåren beta i sik och däld.
Men fältets råg är fö lien fälld,
och skördefolket drar hem i kvällen
till aftonvard i  de gråa tjällen

Dikten är hämtad ur samlingen  Låga stränder

Juli månads dikt:

Hur ljuvt det är
Hur ljuvt det är från denna dagens id
att gå till ängens svala frid,
när kvalm och hetta tränger på
– hur ljuvt det är i skuggrik vrå.

Ringome ängar!
Mitt hjärta dväljs hos er
när sommarn går i varje snår
och varje blomma ler.

Och dagen är så hög och klar
och het vid middagstid.
– Jag längtar dit från tunga dar
och strävsam arbetsid.

Ur Gustaf Larssons Låga stränder

 

Juni månads dikt:

Sju orkidéer

Sju orkidéer stodo på en äng
i midsommarglans.
Vinden var som en sjungande sträng,
som spelte till dans.

Skiraste silke för högtidens skull
de buro i dag.
Vajande kronor av renaste gull
i rytmiskt behag.

Var har den spelande vinden sin gång?
–    Tir li och tir lu. –
Två konfirmander mötte med sång
de doftande sju.

Sju orkidéer, nu skulle de tas
i yrande sving.
Lyftas i urnor av skimrande glas
till altarets ring.

Sju orkidéer ställdes i en rund
i helgonens rad.
Doftade allt in till vissnandets stund
med glödande blad.

Fjärran från vindens spelande brus
de drömde i frid.
Gåvo de heliga tingen sitt ljus
av midsommartid

One Response to Månadens dikt

  1. Stefan Haase says:

    Hej! ”Den tiden” tycker jag inte tillhör Gustafs bättre dikter. På nåt vis skjuter han över målet här. Han återkom genom livet ganska ofta till Förnöjsamhet och Försaka, särskilt det sistnämnda. Erika var på honom: ” Vad är det du har försakat?” Han kunde inte svara på det. Troligen var det nån diffus känsla han hade. Genom att han inte vågade ta för sig, fick han försaka sånt som han ville men inte vågade, oklart vad det egentligen var. För att stå ut med det fick han nöja sig med det han hade, nån sorts lite tillkämpad förnöjsamhet. Jag tror att hans pappa Johan var en dominant person som Gustaf inte kunde hävda sig emot, där började nog försakelsen. Att ” få dessa tider tillbaka” var nog en tanke om att om så skedde, var han inte ensam om att behöva uppleva detta.
    Fortsätt med Månadens dikt!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>